Tidningen Skriva hade en novelltävling i somras och mitt bidrag tog mig till en ny nivå av försoffning.
Temat var Hemma och jag skrev en berättelse där själva huvudpersonen långsamt förvandlas till en fåtölj.
Så mycket tid har spenderats i hemmet de senaste 18 månaderna att jag ibland tycker mig ha växt samman med det fysiska rummet. Inte precis fallit in i tapeten men något åt det hållet.
Förändringen kom gradvis. Det blommiga tyget som spände över ryggen, de stela lite krumma benen. En ny mjukhet och stillhet. Det var en behaglig känsla. som stearin som långsamt stelnar.
Som sagt försoffad var jag nog redan innan, men så till den milda grad att jag fantiserar ihop en historia där en kvinna blir en gammal blommig fåtölj är ju snäppet värre.
Vad blir nästa grej? En medelålders misslyckad muskelknutte som förvandlas till en terapischäslong?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar