Ibland, eller kanske alltid, längtar jag efter ett eget rum. En skrivarlya. Någonstans dit jag kan dra mig tillbaka. Undan. Ett rum för kreativt skapande.
Jag vet precis hur det ser ut. Bilden är skapligt tydlig. Den finns till och med att tråna efter på Instagram där folk med samma dröm visar sina verkligheter. Det kan vara en liten bod längst ner i trädgården. En upp-piffad gammal redskapsbod där krattor, spadar och gamla gräsklippare fått göra plats för helt andra sorters redskap.
Redskapsboden förvandlad till en lekstuga.
Men nån sån stuga har jag inte. Jag har inte ens ett extra rum. Åtminstone inte i den fysiska verkligheten. Jag bär mitt rum inom mig och på så sätt har jag det alltid med mig.
Som en snigels hus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar