Nu ska jag gnälla lite. Det känns som att alla andra har något som de är riktigt bra på. Det kan vara i princip vad som helst, det behöver inte vara något speciellt användbart. Men där tycks alltid finnas något.
Obehagligt ofta finns dessutom den här frågan med när man ska ha en lära-känna-övning eller incheckning på en kurs eller likande. Vad har du för talang? Möjligen en dold sådan.
Eller på god andraplats i förhatlighet: Detta vet nästan ingen om mig. Och det värsta är att jag använt den själv vid några tillfällen. Förbannar då min dumhet för jag kommer aldrig på något.
Det finns helt enkelt inget av minsta intresse som inte redan är välkänt av precis alla. Och nån talang har jag inte, inte ens en väl dold. Dock, som riktigt ung, innan tonåren, var jag skapligt duktig på handarbete. Jag hade alltså min tantperiod under mina tio första levnadsår istället för som mer vanligt, i slutet.
Det tycks som att jag helt enkelt får finna mig i och förlika mig med att vara en medelmåtta på det mesta och usel på resten.
Sådärja, nu har jag gnällt färdigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar