Då och då får jag idéer till saker att skriva. Och en dag i julas slog det mig att det påfallande ofta förekommer hissar i mina berättelser. Kanske kunde jag skriva en hel bok med kåserier om hissar?
Ungefär som den halvfärdiga jag redan har om badkar...
Nåja, varför inte ändå!
I mitt färdiga romanmanus förekommer en riktig hiss i kvarteret Harpan på Narvavägen. Bakom spegeln i hissen sitter en sjuttio år gammal hälsning inkilad. Den hittas av sin mottagare, som även är dess avsändare just när tiden är inne. Senare i berättelsen sitter hon även och dricker gröna hissen i en väldigt speciell hotellbar.
Nu väntar den historien bara på hiss eller diss.
I dess uppföljare blir det mer dramatiskt med ett skotthål i en hissdörr.
Möjliga avsnitt i en kåserisamling med hissar som tema:
-Heter det lift eller elevator? You say tomato, I say tomato...
-Hissen går inte ändå upp.
-Hissar i sångtexter: The lift goes up where we belong.
-Knirkande hemtrevligt och hur går det med hissrenoveringen?
-Hissnande höjder, Eiffeltornet och diverse skyskrapor.
-Fast i hissen. Kräver ett eget kapitel.
-Hissen som teleportör.
-Privathissen.
-Våningarna som inte fanns.
-Baren i hissen. Tar partyt till nya nivåer.
-Hissen och fader vår.
Undrar om detta har potential att bli en upplyftande hisstoria? Eller möjligen hissnande...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar