Ge upp, ge efter, ge vika

Ibland känns det mesta hopplöst. Oklart varför. Jobbet. Hemmet. Hobbyn. Inget går ens väg. Annars kunde man ju tro att det på något plan skulle jämna ut sig. Som gungor och karuseller ni vet. Men nej hela nöjesfältet tycks ha bommat igen.

Jag brukar tänka att det är dagen det är fel på och inget annat. Eller veckan. Eller årstiden. 

Det fungerar till en viss gräns. Men sen är gränsen passerad och då är frågan vad en ska göra? Med sig själv och sin tillvaro.

Ska en ge upp? Nej det känns inte rätt. Ge efter för känslan. Ja, låt den komma och förhoppningsvis gå igen. 

Som en objuden enveten gäst som först sitter i köket och dricker kaffe. Kopp efter kopp. Tackar ja när kanna nummer två erbjuds och som därefter utan vidare tassar in i vardagsrummet och barrikaderar sig framför brasan i din favoritfåtölj, ber om en whisky och varma tofflor.

Ge efter och ge vika. Till slut går gästen ändå hem. Tackar för sig och du kan återigen sjunka ner i fåtöljen och återerövra dina tofflor och ditt hopp.