Man skall ju träna på sånt man vill bli bättre på. Gärna bortåt 10 000 timmar för att bli riktigt vass. Det jag vill stärka nu är mina dagdrömmarmuskler.
Vad skall man annars roa sig med i dessa tider om inte drömmar och fantasier.
Jag har en bok, som vanligt, jag har en bok. Jo, jag har en jäkla massa böcker. För de flesta tillfällen och ändamål. Denna heter "Ett liv i balans" Det är en dum titel för det går inte att ha ett liv i balans.
Boken i sig är däremot jättebra, den har bland annat vid ett tillfälle räddat mig undan väggen. Utmattningens avgrund. Det jag råkade läsa i boken fick mig att inse att jag hamnat farligt nära kanten. Jag hann bromsa, vika av precis i tid och lyckades falla åt rätt håll. Den gången. Kanten finns kvar, avgrunden finns kvar. Det gäller att passa sig, vara på sin vakt för att inte trilla dit.
Det går inte att skapa ett liv helt i balans. Snarare måste man lära sig finna harmoni i obalansen. Genom en styrka som gör dig böjlig och stark. Du tål en del, går inte av och kan komma tillbaka efter en påfrestning. Som ett högt torn som är konstruerat att kunna svaja många meter i vinden, just för att inte gå av.
För oss som inte är byggnadskonstruktioner är styrkan som skall tränas den mentala. Ja, den kroppsliga med förstås men den är lättare att inte glömma.
Dagdrömmen som boken tipsar om utspelas i en skog och man skall uppleva den med sina olika sinnen. Känna, höra, se, lukta. För mig som normalt är en visuell person blev det ändå ljud, känsla och doft som framträdde. Jag såg inte skogen, men hörde vindens stilla sus i trädens löv, kände fötterna mot den mjuka stigen, ljudet och känslan av en påtrampad kvist som bryts, doften av skog där regnet nyss fallit en sommardag.
Skogen är en rofylld plats. Full av liv, men ingen stress. Den snabba ekorren är inte stressad. Det hoppas jag iallafall att den slipper. Ekorren är bara kvick av naturen. Som den är skapt. Så borde vi alla leva. Som det är tänkt istället för att tänja och dra ut oss i former det aldrig var menat.
Då går vi sönder, både själsligt och fysiskt, vilket som nu råkar brista först. Båda kan förstås läka om de får vila. Vilan är också det som kan förhindra att något behöver gå sönder. Vilan i förebyggande syfte är bäst och det som dagdrömmarna hjälper till med.
