När andan faller på. Vad ska jag göra då och framför allt, hur känns det? Hur ska jag veta, hur det känns när något faller på?
Faller av vet man ju hur det känns. Faller av en liten kärra exempelvis. Eller en kälke i branta backen. Då tappar man snarare den där andan.
I andanom. Det låter lite som i ändan om. Som i den där visan om igelkottaskinnet. Som barn var det en rolig visa om en lat gubbe och hans gummas hämnd. I dag tänker jag mest på den stackars igelkotten som fått sätta livet till. Fast troligen var den redan hädangången.
Som vän av igelkottar kan jag tycka att kärringen lika bra kunde ha fodrat gubbens brallor med tistlar. Men nu var det inte ändan om utan andanom det handlande om. I fantasin, i tankarna, för sin inre syn.
Så, detta blev ett litet andrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar