Pratar för mycket och skriver för lite. Det skulle vara en rättvisande beskrivning av mig själv. Jag har rent löjligt svårt att vara tyst. Hur blev jag sådan kan man fråga sig. Bara jag inte ställer min fråga högt, för då gör jag ju det igen.
I alla händelser borde jag skriva mer, det har jag skrivit om förr. Det talade blir sällan bestående även om vissa uttalanden kan bli kvar länge i det kollektiva minnet. Särskilt om det handlar om en känd persons fadäs. De sprids som en löpeld.
Mina egna för många talade ord behöver tack ock lov utstås av en ytterst begränsad skara. De skrivna är frivilliga att ta del av så de fortsätter jag gödsla med tämligen fritt.
Som skrivet, inte som sagt, borde jag skriva mer...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar