Vad avgör om orden platsar i en roman eller inte? Hur genomtänkta och välordnade måste de vara? Det går inte an att bara kasta ur sig en textrad och en till och tro att det automatiskt ska bli något av värde. Många passager i mitt manus är snarare resonemang som bättre hör hemma i ett samtal med en vän.
Men vad hjälper det när orden bara kommer. När det inte finns en vän med stora öron och dito hjärta i närheten. Då hamnar orden och resonemangen istället på pränt. Någonstans måste de landa och lagras.
I en bok behövs ett ständigt driv för att inte tappa läsaren. Reven måste förbli spänd. Dessa resonerande passager behöver redigeras bort. Väck. Kill your darlings.
Är det vad detta är? Ett ställe att lagra alla mina värdelösa vinddrivna älsklingspassager. En ordkyrkogård för rastlösa formuleringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar