Sedan flera år har antalet inlägg på bloggen stadigt ökat. Från blygsamma serien 5, 8, 6, 2, 8, 4 de första sex åren till att det sjunde plötsligt ta ett kliv och bli 29 stycken.
Det var 2018 och jag vet inte exakt vad som hände. Jag fick en närmast omättlig lust att skriva, bokade in träffar med mig själv och en blommig skrivbok efter jobbet. Med barnslig förtjusning såg jag fram emot dessa skrivarträffar där flera inlägg tillkom inspirerade av tjuvlyssnade samtal.
Sen eskalerade det. Åren efter de 29 texterna landade skörden på 58, 92, 106 och nu senast 115 stycken. Såhär kan det ju knappast fortsätta och jag har mer än en gång funderat på om mängden inlägg gör dem utvattnade som en snål kärrings blandsaft.
Min önskan är att de ska vara smakfulla. Även ett budskap i textform kan säkert bli mer koncentrerat av en viss återhållsamhet. Kanske blir det mer kraft och karaktär i orden om jag lagrar dem längre inombords innan jag släpper ut dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar