Avslöjad av bokhyllan

Det är något som saknas i ett hem utan böcker, så känns det i alla fall för mig. Hemma hos en ny bekantskap hamnar jag lätt framför en bokhylla, intresserat studerandes dess innehåll. Oftast är det både igenkännande glädje och nyheters nyfikenhet som får sitt. För det mesta nöjer jag mig med att läsa på bokryggarnas titlar, det är ändå aningen privat det som står i hyllan. Känner jag personen väl eller denne kommer fram och pratar böcker kan det självklart bli att jag tittar närmare i någon.

Bokhyllan säger mycket om sin ägare, i alla fall om den är av den fria vildvuxna sorten. En bokhylla som bara finns för att vara snygg är mest bara yta. Fast en snygg yta, det går inte att förneka.

Jag föll direkt för den här bloggbakgrunden. Det finns inget vackrare än en bokhylleklädd vägg. Det är en färdig mall, men kunde inte ha passat mig bättre även om den varit specialdesignad. Jag gillar det faktum att man inte kan se några av böckernas titlar. Det kan vara precis vad som helst och det känns befriande.

En gång hade jag ett helt vardagsrum med bokhyllor från golv till tak, men flyttar och tillkommande familjemedlemmars behov och önskemål har komprimerat (dubbla rader i bokhyllan, snyft), reducerat och spritt ut min boksamling.

Dock återintar jag ständigt mina domäner så smått och har numera små hyllor och högar lite här och där, därhelst det finns en tom vägg eller yta i min närhet hamnar det tillslut böcker. Jag smyger in dem överallt där det går, nu senast en liten hylla i ett hemligt hörn i vardagsrummet.

De första orden

Hur svårt är det inte att skriva de första orden, skrivkramp kallas det, eller eventuellt bara oföretagsamhet. Nu är det i alla fall gjort! Se där, det var ju inte så knepigt.