Min yngsta dotter, har hittills tappat två stycken, för övrigt desamma som kom upp först på den halvårsgamla babyn för exakt sju år sedan. Hon väntar till de är så lösa att att de faller ut av vinddraget. Hon gör inte som sin syster som drar av hjärtans lust och får loss dem kvickt så fort de är de minsta vickbara. Jag minns när hon som femåring glädjestrålande ringde mig på jobbet och berättade att hon dragit ut sin första tand. Jag visste inte ens att den var lös.
Min egen första lösa tand fick en kompis mamma, som var sjuksköterska, dra ut när jag var hemma hos henne på femårskalas. Jag vågade inte riktigt själv men tyckte att hon som var sjukvårdskunnig borde klara det. Ett par år senare då det var dags för den berömda dubbelgluggen i övre tandraden var jag modigare och slog ut dem mot grannens fönsterbleck, de var rejält lösa så det gjorde inte alls ont.
Rolig värre såg jag sedan ut på ettans skolfoto. Framtänderna kom fint upp som de skulle men skinnet över sprack inte förrän de var helt utväxta.
Grannflickan fick gå till tandläkaren och dra ut sina. De lossnade inte frivilligt. Hon stoltserade med ett fullt dubbelgarnityr både uppe och nere, innan tandläkaren fick göra sitt.
Har man sedan tur när tanden väl är ute, får man besök av tandfen och får en slant i utbyte. Inflationen gör att en tand i dag betingar värdet av en guldtia. Jag har för mig att det var en femma för mina egna gaddar.
