Många säger att de önskar att de kunde skriva till, eller rent av träffa, sitt yngre jag, för att lugna och ge råd. Visa att livet blir bra, att allt ordnar sig. Att man fann kärleken, hittade något vettigt att jobba med. Man har ett hem, vänner och en tillvaro.
Men det går ju inte...
Ditt 15-åriga jag finns ju inte längre kvar i självständig form och kan ta del av dina välmenande råd och försäkran om en framtid. Så, alltså, den du möjligen kan skriva till är ditt äldre jag. Ditt klokare mer erfarna jag. Jag skall skriva till min inre tant. Hoppas hon är tillfreds med livet och sig själv. Min inre tant som en dag blir verklighet om jag får leva så länge att hon hinner utvecklas.
Vem är hon då? Är hon jag eller något mer? Hon har mina minnen men har upplevt så mycket mer. Är kanske mormor. Hur börjar man?
Hej du? Hej mig, oss?
År 2038. Är det höst eller vår, närmar sig en jul eller sommar? Håller du fast vid dina traditioner, vilka nya har du vant dig vid? Är du pensionär? Vilket var ditt sista jobb? Fick jag någonsin något publicerat? Hur många millopp har det blivit? Någonsin någon längre distans än så? Vet jag hur en Dry Martini smakar? Singapore Sling? Kommer jag ihåg hur man virkar mormorsrutor, det kanske är dags nu att ta upp den tråden, eller garnet...
Vad är modernt nu? Vilken sorts teknik finns i mitt liv? Hur går det för Jorden, politiken, miljön, Sverige, Europa och världen? Vad tänker du om dagens ungdom?
Vilket är ditt lyckligaste minne? Vilken ålder är bäst (hittills)?
Älskar du fortfarande Champagne? Kaffe och vin, saltlakrits och violgodis?
Senast lästa bok? Kan du fortfarande inte laga mat?
Vem är din bästa vän?
Kommer du ihåg när flickorna var små, typ ett och fem, riktigt små? Det är knappt jag minns det ens nu när de är 11 och 15.
Kom du någonsin förbi din oro?
Är du lycklig? Minns att jag var lycklig nu, då, när jag skrev det här till dig, mig, till oss.
Din bästa vän, från 2018.
