Lust och ro är vad jag behöver för att orden skall komma. Det är rätt svårt att få till i mitt liv, särskilt längre stunder i taget. Vart tionde år har jag hittills av olika anledningar fått, eller kanske skapat mig, tillfällen av längre sammanhängande sjok av tid. Tid som jag ägnat åt att skriva. Det är lite av en ständig frustration att inte kunna dra mig helt tillbaka och bara göra just detta. Inte direkt obehagligt, mer en känsla av att det finns något som vill ut.
Då får man ta till småstunder till småskrivande, dagboksanteckningar i olika former som jag har både i pappersform och elektroniskt på flera ställen. En blogg är bara ytterligare en utloppsplats. Man får göra vad man kan för att inspirationskällan inte skall sina i sin frustration över att inte kunna strömma helt fritt.
