För tillfället känns livet och tillvaron gränslös. Inte nödvändigtvis på ett dåligt sätt men liksom konturlös. Allt går i varann. Alla dagar är en den andra lik. Ingen skillnad mellan vardag och helg.
Jag befinner mig i samma rum. Vid ett rangligt barnskrivbord från IKEA på en köksstol eller i en fåtölj vid ett annat bord intill mig. Eller i sängen. Bokstavligen mellan samma fyra väggar. Alldeles för många timmar i sträck. Endast korta utflykter till badrum och kök bryter av.
Igår var jag åtminstone ute med soporna. Idag har jag inte ens kommit ut i farstun.
Kontrasten är slående. För bara tre dagar sedan var jag ute och for. Med flyg och många olika sorters tåg. Bodde på hotell i två olika städer tillsammans med familj och vänner. Firade påsk och en födelsedag. Inte en lugn stund.
Nu känns stiltjen märklig. Fredagens arbetsdag som omärkligt glidit över i helg. Inget planerat som tur är. Tröttheten är påtaglig. Alla en smula krassliga.
Det är tid för vila. Tid för återhämtning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar