Träburken, vackert snidad av en vän till min morfars bror, från hans tid i fängelse. Då har man förmodligen tid nog att fullända en liten burk av mörkt trä med de mest detaljerade mönster. Den stod på ett litet sidobord i vardagsrummet hemma hos mina morföräldrar och fylldes vartefter med de 50-öringar min morfar tömde sina fickor på. När det samlats 100 stycken i burken fick jag dem.
Det var alltid lika spännande då han tog fram burken och föreslog att vi skulle räkna slantarna. Det var alltid precis 100 och det slog mig aldrig att han hade kunnat räknat dem i förväg. Rent korkad har jag väl aldrig varit, men lite magi i livet vill jag fortfarande kunna tro på.
