Inget är som väntans tider, sades det, mest förr i tiden. Då när man kunde få vänta. Vänta och spara, för att kunna köpa de efterlängtade skorna eller för att samla ihop tillräckligt med pengar eller lediga dagar för att kunna göra en resa.
Frågan är om man uppskattar saker och händelser lika mycket om man inte får vänta, längta och drömma om dem först. Någon kanske hävdar att man inte skall ta ut glädjen i förskott, men varför i hela friden skall man inte det? Det är ju inte så att glädjen blir mindre för det, den sträcks bara ut och varar längre. Skulle det sedan bli så illa att drömmen inte uppfylls har man åtminstone inte gått miste om tankarna och drömmarna. De kanske rent av är den största behållningen ändå. När saker väl sker, är de ju snart över och vips är drömmen ett minne. Trevligt det med givetvis men före och efter är skilda saker.
Jag kan tycka att semestern är som bäst såhär de sista arbetsveckorna. Jag har den framför mig, alla veckor kvar, inget förbrukat. Det är njutbart att veta att jag skall gå till kontoret och ha det nästan för mig själv. Jag hinna läsa några av de där böckerna jag inte hunnit med under mötesfyllda vårmånader. Jag hinner planera lite inför hösten och skriva mitt välkommen-tillbaka-till-jobbet-mail. Det är alltid trevligt att läsa när man kommer första dagen efter ledigheten och har glömt det mesta man tänkte innan, kanske även lösenordet till datorn.
Jag hinner tänka ut en del saker jag vill göra under ledigheten. Platser att besöka, saker att äta och göra. Jag unnar mig att sitta vid köksbordet på kvällarna efter jobbet och lösa busenkla korsord bara för att det är så sommarlovsavslappnande att jag inte kan låta bli.
Missa inte chansen att vara väl förberedd inför det du drömmer om. Låt saker ta lite tid.
