Självförsörjande livsenergi (glädje)
Det är inte så ofta jag får insikter, iallafall inte så att jag aktivt lägger märke till dem. Just därför minns jag denna...
Jag har en gammal bok, en tunn pocketbok som jag vet, genom en anteckning på försättsbladet, är inköpt på bokrean 1995. Det är ungefär halva mitt liv sedan.
Titeln på boken är: "Jag säger godmorgon till mig själv" och framsidan pryds av en lockade kaffekopp. Jag har läst den säkert 20 gånger genom åren. Vissa böcker funkar så för mig. I brist på bättre begrepp får jag kalla det "comfort reading".
Boken handlar om singellivet, vad som får det att vara rikt istället för att upplevas som ensamt och meningslöst. Författaren återger intervjuer med ett antal personer som lever själva. Något i deras berättelser tilltalar mig, känns bekant, trots att jag aldrig bott för mig själv.
Insikten var att det jag upplever tillbakadragen till mitt inre rum är just den energikälla som när och driver mitt skrivande. Därav min längtan efter avskildhet. Att läsa boken påminner mig om det behovet så att jag inte tappar bort mig själv i tillvarons vimmel.
