I mitt barndomshem fanns inga stolar. Självklart hade vi sittplatser, där fanns soffor, fåtöljer, bänkar och pallar. Men inte en enda vanlig köksstol. Det slog mig häromdagen, varför vete katten. Vem tänker på stolar eller rättare sagt avsaknaden av dem?
En lördag körde vi sex egentligen felfria köksstolar till återvinningen. De ville inte ha gamla IKEA-möbler för återbruk, så det fick bli träflisen för dem. Det kändes nästan lite brutalt att se dem krossas av en stor rulle med vassa piggar på, som en jättelik brödkavel av den där taggiga sorten. Jaja, där rök de stolarna...
Nu står jag här igen i ett hem utan köksstolar.
Utan gröne möbler i köket (uttalat med utpräglad Norrköpingsdialekt)
Uschualingen så dant...
