Vem har sagt att minnen måste vara sanna? De blir oftast bättre när de fått marineras en smula av tidens gång. De blir kanske suddiga i kanterna men definitivt mer färgstarka.
Minnen måste ha något att fästa vid. Att fastna i. Utvecklas i. För så gör ju minnen. De förblir inte intakta. Till skillnad från bilderna i ett fotoalbum så påverkas de varje gång man plockar fram dem. Något tillkommer. Något tas bort.
Visst ja, han var ju också med. Och mormor hade den blommiga kjolen på sig. Inte hade vi en så där ful matta i köket?
Minnena bor i en trädgård med fin grogrund och en grönmålad ljugarbänk. Där kan man sitta på sin flykt undan minnespolisen. Allt måste inte vara sant. För vem äger ens minnen om inte man själv.
