De flesta dagar går obemärkt förbi. Inte sämre för det, de är bara vanliga och bjuder inte på något minnesvärt. Andra dagar fastnar. Ibland vet man inte varför och bland är det alldeles uppenbart.
Vissa minnen är "första-gången-minnen". Jag minns första gången jag cyklade. Till och med första gången jag gick. Däremot kommer jag konstigt nog inte ihåg min första kyss eller något annat i den vägen.
Första skoldagen minns jag och även den sista. Första resan till USA är tydligt fastetsad men jag rör ihop alla de som gjorts därefter. Liknande minnen läggs ihop. Förmodar att det är av utrymmesbesparingsskäl. Hjärnan har inte oändlig minneskapacitet.
Ibland när jag ser en särskilt vacker solnedgång eller regnbåge viker jag ett hundöra i livets minnesbok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar