Varje morgon får jag ett mail från plattformen Medium med tips på artiklar att läsa. Imorse handlade en om ensamhet. Känslan beskrevs på ett insiktsfullt vis. Ensamhet är inte något som går att mäta eller se utifrån. Man kan aldrig veta om en person känner sig ensam eller inte, oavsett hur mycket sällskap denne ser ut att ha.
Känner är nyckelordet här, ensamhet är en känsla. Inte ett tillstånd.
I artikeln fanns till och med formler för att mäta och därmed bättre förstå sin upplevda känsla av ensamhet. Jag gillar formler såhär såg de ut.
Ensamhet = önskad mängd kontakter - uppfattad mängd kontakter.
Höga förväntningar + lågt infriande av dessa = stark upplevd ensamhet
Ja såhär är det givetvis. Allt är individuellt och växlar över tid. Även jag som normalt verkligen uppskattar att ha tid för mig själv har stunder då det inte alls är njutbart.
Kopplingen till förväntan är värd att notera. Om jag förväntar mig något från min omgivning som den inte förmår ge mig kommer jag att uppleva ensamhet oavsett hur många personer som finns i min närhet.
Det kan till och med kännas värre att uppfatta sig ensam i sällskap med folk som inte ser en. Bättre då att kunna gå in sin självvalda bubbla med förstående människor omkring sig. Det finns inget som går upp mot ensamhet i gott sällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar