Stamlokus

Det känns som jag alltid är hemma. Alltför sällan ser jag annat än hemmets i och för sig betydligt fler än fyra väggar men ändå. Ständigt dessa väggar. Samma tradiga trall.

Annars, för i tiden, gillade jag att gå ut. På lokal. Nu lät jag riktigt ålderstigen, inser jag.

Men, faktum är att jag saknar mina gamla favoritställen, de där jag brukade sitta ock skriva efter jobbet eller en stund på helgen.

Thelins café, Björkens bar, LeBistro och baren hemma i backen, den som bytt namn flera gånger. Jag har alltid haft en faiblesse för hotellbarer och hemtrevliga fik. De där ställena som känns perfekta för en stunds avkoppling med en skrivbok som bästa sällskap.

Jag tappade bort rutinen när jag slutade jobba på kontor. När jag inte hade en hemväg där jag passerade de där ställena och naturligt kunde slinka in. En station mellan arbetet och hemmet. En hållplats att landa på. På något vis måste jag finna vägen tillbaka till mina gamla stamlokus. 

Jag hör hur de lockar på mig.