Jag har precis börjat läsa en bok. En riktigt tegelsten. 863 sidor i liten text i en volym som faktiskt är bra mycket större än en normal tegelsten. Den har legat oläst överst i min bokhylla i många år och jag blev påmind om den häromdagen av den vän som först pratade om boken.
Då fanns den bara på tyska och det är tyvärr inte ett språk jag behärskar. Der Schwarm var titeln och jag var så sugen på att läsa den. Jag väntade otåligt på att boken skulle komma i översättning och köpte den så fort det gick.
Något måste ha kommit emellan, förmodligen andra böcker, så tegelstenen har legat och samlat damm nu i 16 år år. Dammlagret jag fick sopa bort var ordentligt tjockt.
Svärmen blev det i svensk översättning men eftersom den handlar om havets uppror kanske den snarare borde hetat stimmet.
När min vän visade mig sin bok på tyska kände jag så väl igen den frustrerande känslan av att vilja läsa något som inte var tillgängligt för mig. Så var det när jag i tioårsåldern ville läsa Alien som min pappa kom hem med efter en resa. Den boken blev min första att läsa på engelska. Jag minns även känslan från tiden innan jag kunde läsa alls.
Alla dessa stängda världar som jag så gärna ville in i. Nu ligger åtminstone många öppna för mig, även den gamla tyska boken nu i svensk översättning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar