Alla vill väl läsa om karaktärer som känns äkta, som att de kunnat vara på riktigt även om man innerst inne vet att de bara finns och är skapade för fiktionens skull.
Såklart, men många tror att det bara är snack. Tomma ord. Och att det inte alls är sant att romankaraktärer kan leva sina egna liv, utanför författarens kontroll.
Har man som jag varit med om att karaktärer slitit sig så vet man. Att det är sant. Jag kan förstå att det är svårt att föreställa sig känslan att någon man själv skapat, helt enkelt hittat på, kan göra saker på egen hand. Veta saker jag inte har en aning om. Har hemligheter för mig.
Men, kanske är det inte konstigare än att samma sak gäller för mina barn. Även de kan sägs vara mina skapelser, mer eller mindre sprungna ur tankefrön de också.
Jag kan för mitt liv inte tro att mina karaktärer enbart består av ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar