Kreativiteten är hal som en ål. Slinker blixtsnabbt mellan fingrarna. Svårfångad, man måste liksom lura den. Skriva ner idéer när de inte märks, när man egentligen gör något annat. Tittar åt andra hållet, bara råkar ha ett skrivhäfte i väskan. Lite förstrött, såhär...
Då medan man pladdrar på, kan det hända att ett skyggt kreativitetsdjur tittar fram ur skogsbrynet, tar några steg ut på ängen där jag sitter med en korg lockande äpplen på en filt.
Jag vill inte fånga djuret. Det går inte. Bara titta på det och någon gång har jag rent av fått stryka dess lena päls.
Jag har träffat många skygga idédjur. Oftast rymmer de till skogs för mig. Jag rör mig lite oförsiktigt, en för hastig rörelse och de är puts väck.
Värst är novelldjuren. De är riktigt irriterande. Ungefär som "whack-a-moles" om ni förstår. Som sticker upp huvudet ur ett hål, ibland flera åt gången så jag inte vet åt vilket håll jag skall titta. Jag lyckas aldrig fånga dem, jag vill inte banka dem i skallen förstås, men ni ser symboliken.
De fnissar retfullt också. Stannar ibland så jag hinner få till en början, en mitt, men jäklar, aldrig några bra slut. Utan bra slut, inga noveller...
Vad lockar man novelldjur med för gott?
