Häromdagen skrev jag om gränsövergångar i tid. Nu är det dags för de i rum. De fysiska.
Nationsgränser, de mellan länder fascinerar mig. Att kunna stå mitt i naturen med en fot i Sverige, en i Norge och med en hand i Finland. Sådant kan jag tycka är intressant och lite konstigt, för där finns ju ingen gräns. Inte på riktigt. Det är bara streck på en karta, visserligen ibland sammanfallande med en älv eller en bergskam, men långt ifrån alltid och hela vägen.
Andra landgränser är mer på riktigt såtillvida att nationen är en ö. Havet är gränsvakt. Några sådana öar jag besökt är Island. Nya Zeeland, Australien, Cypern, Storbritannien och Japan.
Hur påverkas en nation av att vara en egen ö? Nu under året med virusutbrottet har det blivit extra intressant. Historiskt har önationerna förstås varit mer skyddade och så även nu.
På samma vis känns det märkligt med länder som helt saknar kust. Havslöst land. Konstigt. Liksom fattigt. Som att något viktigt saknas.
