Många vanliga aktiviteter har så att säga fått stryka på foten det senaste året. Promenader dock icke och tur är väl det.
Tvärt om, det våras för promenaderna. Folk går man ur huse och bara, ja just går. I stan och i skogarna kring staden. Aldrig har jag varit en så flitig besökare av friluftsområden som under 2020.
Utan mina dagliga promenader skulle jag bli galen. På riktigt. En dag utan några raska kliv ger stressråttorna lov att rusa fritt. Jag har känt av det även förr, stressen lägger sig när man går. Kroppens rörelse stillar sinnet.
Läser nu om länder i vår närhet där man bara får lämna hemmet för på riktigt nödvändiga inköp. Sådant som finns i dagligvaruhandeln. Inget annat. En kort stund en gång per vecka. Och bara en person i taget per hushåll.
Gissar att det blir slagsmål om att ta ut sophinken. Eller hunden, om man har någon.
