Första dagen på ett nytt år. Man är lite trött, det blev lite sent igår. Det hör liksom till. Pizza till middag. Dagsljuset är borta innan man hunnit ut ur huset. Det är mörkt och regnigt på årets första relativt korta promenad genom staden.
En ganska folktom stad. Inte många ute. Jag går förbi några restauranger och barer som håller öppet. Tittar in på människorna som sitter där. Med en större längtan än vanligt. Jag vill också sitta där inne i värmen. i sällskap av andra sällskap.
Äta saker frästa i mycket vitlök. Skaldjur och goda grönsaker. Bubblande i glaset till. Glittrande ljus, levande och lampor. Ett trivsamt sorl av samtal jag anar men inte hör detaljerna av. Det vill jag inte. Jag är inte nyfiken, vill bara höra livet omkring mig.
Min önskan för det nya året är att åter kunna minska avståndet oss emellan. Komma närmare utan risk och skuld. Mötas utan känslan av att det är fel och att vi genom att bara umgås utsätter varandra för verklig fara. Jag längtar tillbaka till en verklighet där en middagsbjudning är en middagsbjudning och inte ett onödigt risktagande i klass med rysk roulette.
