Jag skrev för en tid sedan om min kärleksrelation till saxofonen. Jag fortsätter på temat blåsinstrument. I en låda i mitt soffbord i vardagsrummet ligger inte mindre än tre blockflöjter. Jag tror jag har råkat stjäla en av dem från ett gammalt ex, jag har aldrig spelat själv. En eller möjligen två tillhör förmodligen min man.
Brukligt var att man startade med blockflöjt. Det var liksom inkörsporten till de tyngre instrumenten. Ett år skulle det harvas på med "Till Paris" innan man tilläts välja ett annat instrument.
Jag lyckades dock trixa mig undan denna den kommunala musikskolans stränga regel. Jag hade börjat spela piano redan som femåring och kunde inte gärna avkrävas att plötsligt byta över till blockflöjt när jag börjat skolan.
Konstigt nog, trots den tidiga starten, lärde jag mig aldrig spela piano. Jag måste vara fruktansvärt omusikalisk. Men jag kan faktiskt spela "Till Paris" på blockflöjt och "Oh Susanna" på munspel...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar