Ibland blandas magin med den verkliga världen.
Det trekantiga bordet täck av små blå mosaikplattor stod hemma hos mina morföräldrar, i deras möblerbara hall. Detta rum utgjorde hemmets nav och festerna som hölls startade alltid här. Med fördrinken, ofta något rödaktigt sött, serverat ur kristallglas på det vackra bordet.
Bordet blev en symbol för något. Oklart vad men det var positivt och inte helt förankrat i verkligheten. Som rekvisita i en roman. Jag hade så när glömt att den lilla möbeln fanns på riktigt, i den fysiska verkligheten och inte bara i mitt minne av för länge sedan passerade dagar.
Nu står det hemma hos mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar