Ibland är förväntan inför något mer storslagen än händelsen i sig. Just om julen finns det många föreställningar om hur den ska vara. De kommer från filmer och berättelser som visar på att julen handlar om gemenskap och samvaro.
Det finns liksom en julmall, en bild av hur det ska vara. Ingen tillåts vara ensam. Det är smått befängt. Tänk alla som årets övriga dagar klarar sig alldeles utmärkt i sitt eget sällskap. Skulle de plötsligt en enda kväll känna sig ensamma?
Om så, beror det just på föreställningen. Den som alla andra har, om den ensamme stackaren. Men tänk om njutningen att slippa när andra stressar runt som tokar och ska hinna allt för att passa in i mallen är helt underbar?
Vem vet vems ögon som tindrar mest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar