När man börjar bli igenkänd på krogen då är man stammis. När man vet vad barägaren heter och denne hälsar glatt igenkännande på dig när du kommer.
Stammis på ICA var jag redan innan denna vecka, jag får post hemskickad med reklam och det står så på kuvertet...
Ja käre tid nu har drygt en vecka runnit iväg, förflutit. Varför liknar man ofta tiden vid en flod? Fredag eftermiddag och jag sitter här igen på Björnens bar som jag nu lärt mig heter Lavin. Så passande för en vinbar på en skidort.
Förra fredagen då jag satt här första gången föreställde jag mig ett hav av tid, oj vad mycket jag skulle hinna med under veckan. Jobba, läsa, skriva, slappa, sova. Och jomenvisst har det blivit en del sådant. Men jag har flera olästa tidningar, oöppnade chipspåsar och obrutna chokladkakor. Jag har ett ofärdigt romanmanus, rent av ännu mer ofärdigt än innan jag for.
Eller det är nog bara insikten därom som kommit ikapp mig.
Jag skojade innan jag åkte att jag skulle se till att bli stammis på något av alla ställen i byn. Jag har besökt flera av dem men stammis verkar jag bara bli på ICA. Jaja, så tack till Björnens bar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar