Den som dricker te är aldrig ensam. Den tanken kom för mig. Jag är annars en kaffemoster av rang. Det går inte en morgon utan min obligatoriska kanna svart kaffe. Innan jag fått i mig den göre man sig icke besvär med att tilltala mig.
Men hur är det då med mitt tedrickande?
Jo, det är en dryck för kvällen. Värmande som en filt. Ofta med mjölk, ibland med honung och idag fick även en citronklyfta följa med. De låg ändå uppskurna i en skål på köksbänken och riskerade att förtorka.
Egentligen bör te vara bryggt i kanna men det går även an med en påse. Enkelhet får där gå före konsten. Om jag känner mig en smula ensam hjälper alltid en kopp te och det fungerar lika bra i sällskap.
Tedrickande kan vara botemedlet mot den kollektiva ensamheten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar