Ibland om natten flockas orden. De är pigga som guldhamstrar på sterioder och tvingar mig upp. Ligger jag kvar vaknar inte bara jag utan även rädslan att glömma dessa formidabla formuleringar.
Så känns orden om natten. Fullkomligt briljanta. Hopplöst att ligga kvar och somna om.
Upp. Ta fram något att skumögt skriva på. Det får bli telefonen. Den lyser åtminstone av sig själv så jag slipper tända en lampa och väcka både mig själv och andra mer än nödvändigt.
Jag skriver så fort jag kan för att inte orden ska försvinna iväg som en rökslinga. Skriver ett mail och skickar till mig själv.
Om morgonen är det som att få en present. Jag vet inte vad som finns inuti. Inte om jag kommer att uppskatta det eller tycka att det är rent blaj. Oftast det senare. Dagsljuset får nattens vackert beslöjade ord att naket yrvaket blinka.
Ibland håller nattens ord och skiner lika starkt i solen som i nattens dunkel. Det händer inte ofta men en chans väl värd att offra sängvärmen för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar