Hopplös

Tydligen ska det vara bra med hopplöshet. Det är den ständiga längtan som gör en olycklig. Åtminstone om man har oturen att längta efter något man inte får. Något ouppnåeligt.

När det du hoppas på inte infrias kommer besvikelsen som ett brev på posten. Så onödigt.

Så säger stoikerna. Det stämmer förstås men hur roligt har en stoiker? Är de inte bara upphöjt lugna och harmoniska för jämnan?

Som Seneca, en känd stoiker, skrev till en vän. Sluta hoppas och du slutar känna rädsla. Ja, såklart den som inte blickar framåt och vill ha något kan förstås inte heller oroa sig för att framtiden inte blir som man önskar.

Men, om inte hoppet driver oss framåt, hur ska vi ens ta oss ur sängen?

Nyfikenheten är svaret. Vad kan nu denna dagen bära i sitt sköte? Bäst jag går upp och tar reda på det. Om inte annat kan jag koka mig en panna kaffe...

Sluta hoppas. Börja förundras!