Jag har ett bekymmer. Mina karaktärer släpper inte in mig i sina liv. Jag går bredvid. Som en skugga och ständig följeslagare. Aldrig riktigt med i skeendet. Inte med liv och lust.
Hur kan jag närma mig mina karaktärer, komma riktigt nära?
Jag behöver gå in i dem. Bli dem.
Annars blir det omöjlig att göra deras upplevelse rättvisa. Hur kan jag förmedla ett liv om jag inte lever mig in i det som om det vore mitt eget?
Varför är jag så rädd att vara närvarande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar