När jag var barn var mina drömmar:
Osannolika
Minnesvärda
Detaljrika
Ibland sanna...
Min räddning undan tristess
Detaljrika
Ibland sanna...
Min räddning undan tristess
I efterhand tänker jag att:
De var betydelsefulla. Att de ger näring till mina berättelser.
Tio oskrivna bland finns ännu kvar och sist i boken finns en uppmaning att skriva ett brev till sitt yngre jag. Ja, det kan jag ju göra men till vilken nytta? Mitt yngre jag får ju inte läsa det. Bättre då att skriva det till mitt äldre jag. Hon finns förhoppningsvis kvar och kan läsa vad jag skriver till henne.
Vad skulle jag skriva då?
Det får bli ämnet för ett framtida blogginlägg. "Ett brev till mitt äldre jag" Sen gäller det bara att komma ihåg att läsa det också.
Och ingen fara jag har även fått en fylla-i-bok av dottern som heter "Min framtid på 3 minuter" den tar jag mig an när de kvarvarande tio sidorna i den första är ifyllda, för nu har det där ifyllandet blivit en trevlig vana som jag inte vill vara utan.