Januari, igen. Jag börjar nästan vänja mig, både vid att det är januari och 2018. Det brukar ta längre tid. Hoppet från julens december och glittermagi till januaris gråvardag brukar annars vara svårt att göra. Kanske har jag fått tillräckligt med avkoppling detta lov. Jag gillar rutiner, vardagens lunk, också.
Det är inget fel med vardagsrutiner bara de är trevliga, roliga, inspirerande, avslappnande och kanske ibland lite varierande. En oxymoron? Varierade rutiner. Finns något sådant? Tja, det är väl en definitionsfråga. Hur ofta och hur länge behöver man hålla fast vid en vana för att den skall bli en rutin? Och är det nödvändigt för en rutin att vara lite småtrist, ett så kallat måste, som att diska efter middagen eller tvätta kläder?
Några av mina vardagsrutiner är att köpa god-kaffe flera gånger mellan arbetsveckans övriga automatkoppar, frukosten på café med yngsta dottern på hennes sovmorgon, fredagsdrinken på stan med min man efter arbetsveckans slut innan vi går hem och lagar middag samt att träffa ett kompisgäng sista onsdagen i varje månad, liksom vi gjort de senaste 11 åren. Där kan man snacka om vana!
Men det behövs nya rutiner också. Årets tillskott är träffen med mig själv och en bok eller skrivbok, på något trevligt ställe på vägen hem från jobbet, en eftermiddag i veckan. Den ser jag fram emot med barnsligt förtjusning.
Med önskan om ett härligt varierat rutinerat 2018!
