Svenska språket gör ingen skillnad mellan självvald och påtvingad ensamhet. Den sistnämnda kan vara ett smärtsamt tillstånd, värre än mycket annat i livet.
De stunder av ensamhet som man själv väljer kan däremot vara rent livsnödvändiga. Så olika kan samma tillstånd uppfattas. Som ett straff eller en ynnest.
Naturen har fått oss att känna obehag inför den ensamhet vi inte själva valt. Det är farligt att vara ensam, utlämnad till naturens makter och vilda djur. Nu lever de flesta av oss inte så utsatt. Vi befinner oss långt ifrån de livsvillkor som fortfarande styr våra reaktioner.
Jag som sällan är ensam i vardagen uppskattar mina små stunder i avskildhet. Det är inte alls säkert de skulle vara lika njutbara om de var för många.
Harmonin bor i den självvalda ensamheten. Självsamheten. Där finner jag min lust och ro.
