Tanketid, den där som saknas mellan alla videomöten under arbetsveckan. Tanketiden lyser med sin frånvaro, tänker jag såhär en söndagseftermiddag. Jag stålsätter mig redan nu inför floden av bokad tid. Små fyrkanter som fyller timmarna i kalendern.
Videomötena håller inte tillbörligt avstånd till varandra. De trängs värre än innan. Utan skam. De ligger kloss an, eller till och med omlott. Flera parallella, bara att välja och vraka.
Väljer jag bort ett kommer strax ett nytt. Jag för en ojämn kamp med alla mötesbokningar. Att tacka nej när de krockar är en sak, men att tacka nej för att skaffa mig tanketid, det bär konstigt nog emot. Jag kämpar dock för utan tanketid är det ju ingen större vits att vara med på alla dessa möten.
Jag läste någonstans att vi möjligen blivit effektivare under året med hemarbete, men att hinna svara på hundra mail och gå på tio möten är inte liktydigt med långsiktigt skapande av värde. För detta är jag rätt säker på att tanketiden behövs.
