Under de lediga dagarna är planen att få det omvända. Mer kroppslig rörelse, långa promenader, gärna i sol och även någon annan form av rörelseövning för de delat av kroppen som inte får sitt av en promenad. Axlar, armar, rygg och nacke. Just de där stackars kroppsdelarna som far så illa av att sitta still på en usel köksstol alldeles för många timmar om dagen.
Visserligen sitter jag nu på en just likadan stol, men det är inte samma känsla i köket. Jag slipper de röriga fast ändå ofria tankarna som de timmar då jag utför lönearbete kräver. Jag har trots allt betalt för de där röriga tankarna och stillasittandet.
Ledigheten skall ge mig andrum. Rum för andlighet och vila.
Andrum är tiden jag saknar i vardagen. Tid att andas, rum att vara i. Andrum i form av ett mellanrum. Det är i mellanrummen det händer. I tanken mellan möten, på rasten i skolan. När man vilar ifrån det man egentligen skulle tänka på.
Det är i andrummet kreativiteten kan ta plats. Kreativiteten skyr de schemalagda stunderna. Där håller den sig borta. Det är ingen idé att komma fram när tanketråden ändå snart klipps av. Mötet tar slut, nästa tar vid. Tid att knyta längre tanketrådar finns bara i andrummet.
I andrummet sparar jag mina vackraste trådar, rullar dem till nystan så att de inte skall trassla ihop sig för mycket innan jag hinner sticka något användbart av dem.
