Det behövs inte mycket för att den skall dra igång.
Har du fem minuter?
Javisst, vad skall man svara och sen har det plötsligt gått två år där man stryker tätt intill väggarna i åsiktskorridoren och hukar under det låga taket.
Konspirationsteatern drar fulla hus varje gång den sätter upp något nytt på repertoaren.
Alla mina rädslor kommer och alla orosråttor. De står först i kön till biljettluckan. De köper godis för att ha kolapapper att kasta på golvet och de viker biljetten för att busvissla irriterande i. Sabla publik!
Vem står för showen? Vilka står på scen? Vem är regissören på arbetarteatern?
Det finns inget andrum. Inget utrymme. Hur skall något kunna växa? Ens leva?
Är det såhär det skall vara på jobbet?
Ridå.
