Det är vår. En tid då lusten att städa kan infinna sig. Inte minst för att dammet syns så väl i solsken, för att inte tala om hur fönsterglasen ser ut. Man ser alltså inte ut.
Även inombords kan det behöva städas. Höstens och vinterns ansamlade bråte och gamla ruttna löv hindrar flödet av vad som nu behöver flöda för att man skall må bra.
Tiden förefaller ofta vara det som brister. Det som skylls på när röjningen skjuts på framtiden.
Det är dock inte sant. Det är röran i sig som tar upp både tid och plats. En rejäl rensning kan råda bot på känslan av tidsbrist.
Jag tror det är just tidens normalflöde som störs av allt uppdämt skit man samlat på sig.
