Det fanns en tid när det kändes som ett spännande äventyr att tömma regnmätaren. Se hur många millimeter som fallit sedan sist. Tassa ut tidigt på morgonen i ett ännu daggvått gräs, nu ångande av morgonsolens värme.
Vi hade aldrig någon hemma i radhusträdgården, det var förmodligen något mer för ett sommarställe. Säkert inte ens något vi själva införskaffat utan kvarlämnat av tidigare ägare.
En liten bägare i färgglad plast, mörkt blå eller möjligen grön om jag inte missminner mig. Fäst i en hållare på en pinne nedstucken i gräsmattan. En måttskala på sidan.
Nu ser jag ner i en tom blomkruka på balkongen efter en månads bortavaro och det är bara bottenskyla i den, plus en gammal kapsyl från en ölflaska.
Igår någonstans i Sverige fastnade vi på en väg med bilen i en hagelskur jag aldrig sett maken till. Intensiv, långvarig och med hagel som kändes som och väsnades som stålkulorna i en pachinkohall när de slog mot bilplåt och vindruta.
Jag vet inte vad jag skall tänka om vädret denna sommar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar