Oklart och ofärdigt

I de norra delarna av landet sätter man gärna ett o framför allsköns ord för att invertera deras betydelse. Gör dem till motsatser.

Bra och obra, i betydelsen dålig.

Jag sliter med mitt romanmanus som är både oklart och ofärdigt. På alla upptänkliga vis och med fri tolkning av orden.

Vi börjar enkelt. Det är inte klart. Det är långt ifrån färdigt. 

Utöver dessa självklarheter döljer sig mer trassel och kanske även orsaker till det obraiga läget. Oklart som i att jag inte vet vart historien vill. Jag ser inte vägen klart. Det är dimmigt och sikten är skymd.

Oklart som i molnigt väder när jag behöver se himlen.
Ofärdigt är ännu värre för däri lurar aningen om att det jag skriver är vanskapt och omoget.

Sådär nu har jag utgjutit min frustration. Nu ska det väl gå lite bättre, lite mindre obra.