Såhär är lördag slår det mig att vardagen är värd att vårda. Den uppskattas inte efter förtjänst. Tänk alla vanliga dagar. De som inte sticker ut nämnvärt. Det är de som är livet, allra mest.
Flertalet dagar är just sådana. De utgör så att säga bulken av livet.
Helg är det förvisso skapligt ofta, rent av så ofta att jag räknar in den i vardagslunken. Helgen är ett andningshål, en vila, en rast. Återhämtning i vardagen.
De där underbart speciella dagarna som genomsnittspersonen inte har mer än en handfull av under ett liv.
Jag kan inte bygga upp min tillvaro runt dem. Då förvandlas själva livet till en transportsträcka mot något som är så mycket mindre än det som redan finns framför näsan.
Det vore slöseri med ett fullt dugligt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar