Den fruktade läsfastan

Fjärde veckan i Julia Camerons tolvstegsprogram närmar sig. Det är en avvänjningskur för blockerade konstnärssjälar som jag följer nu för femte gången i ordningen.

Jag har noga undvikit läsfastan de fyra tidigare omgångarna. Jag har haft utmärkta undanflykter till varför det inte alls borde gälla mig och min situation. Det är ju bara ett oskyldigt glas, bara en artikel på mobilen, bara en bok för att slappna av.

Men, jag har nu kommit till insikten att det vore dumt att ännu en gång bara rakt av avfärda avståendet från läsandet. Men hjälp vad det tar emot. Hela mitt inre tar spärn och vill ur detta. Vill inte längre vara med. 

Vill inte!

Men jag talar lugnt och bestämt min inre treåring till sans. De små vet inte alltid sitt eget bästa. Faktiskt väldigt sällan får jag påminna mig om.

Tänk om läsfastan väcker en hunger jag behöver känna. En hunger som jag nu mättar med skräp. Proppar mig full med meningslös läsning.

Kan läsning vara meningslös? Det känns i sig som en orimlighet men man behöver kanske inte vara så bokstavlig i sin tolkning.

Ytterligare ett tecken på att det är dags är att omfamna denna läsfasta är att den råkar sammanfalla med såväl Ramadan som den kristna påskfastan. Jag är därmed i gott sällskap och kan unna mig en riktig läsfest sedan när min fasta bryts. Den är dessutom till skillnad mot de andra bara några dagar lång.

Och jag passar på idag, under återstoden av dagen, att frossa. Fylla mig med ord nog för att ta mig helskinnad igenom en vecka utan en textrad. Kanske borde jag börja handarbeta? Sticka vantar som dottern gör om nätterna. Virka eller brodera. Något för att sysselsätta sinnet som annars spårar ur.

Kommer jag svälta? Kvida av hunger efter ord. Kan man magra mentalt? Tanken med läsfastan måste väl vara att göra plats, att öppna upp för saker att våga sig fram. 

Och med saker menar jag förstås tankar. Kreativa tankar. Sådana som annars dränks i bruset av mediaforsen. Mediebrus är ju till och med ett etablerat begrepp.

Att fasta från sociala medier och nyhetsflöde, det tror jag verkligen jag behöver. Mer tveksam är jag till att skippa det rena läsandet. Bokläsandet. Litteraturen. Men men det är väl en lika dum ursäkt som för den alkoholberoende att hävda att en bara dricker fina årgångsviner.

Tappra hälsningar från en ordberoende...