Så långt är ett genomsnittligt liv. Det kan låta mycket och kännas förfärande kort. Allt beroende på perpektiv.
Själv är jag snart uppe i 3000 så det ligger obestridligt mer väg bakom än framför mig. Om man nu ska betrakta tiden som en väg. I så fall är det ett vägnät med oändligt många korsningar och avtagsvägar.
Som alltid kan du bara välja en i taget.
De allra flesta möjliga liv förblir olevda. Det är bara att hacka i sig. Acceptera som vi boomers säger. Det finns många barn jag aldrig fick. Resor som aldrig blev av och en herrans massa jobb jag aldrig provat.
Allt detta köper jag beredvilligt. Men jag har faktiskt svårt att acceptera att jag kommer att dö med olästa böcker omkring mig och kanske värst av allt, även med en del oskrivna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar