Somliga kallar det att döstäda. Den där rejäla utrensningen och röjningen av hemmet som till slut blir nödvändig. Inte för att man planerar att dö i närtid utan för att livet inte längre får plats.
Ansamlingen av prylar är skrämmande. Var kommer allt ifrån? Hur ska jag ta mig an detta överflöd? En liten bit i taget får det bli. Berget är så stort att det är svårt att se var man ska börja. Det är en utmaning att ens komma sig för att börja. All bråte förmörkar klarsynen.
Samma sak gäller förmodligen för mitt inre, för mitt skrivande. Där finns också alldeles för många samtidigt pågående projekt och idéer som krockar och hakar fast i varann så att allt står still.
Jag måste hitta en ände att börja i, både i hemmet och i skrivandet. Och sen hålla fast för glatta livet. Hålla kvar tills det blir färdigt. Vad nu färdigt innebär i livets sisyfosarbete.
Ett hyllplan i taget. Ett stycke i taget. Ett skåp, ett kapitel. Till slut hoppas jag att både hemmet och berättelsen går att urskilja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar